onsdag 23 december 2015

Ge din amygdala ett break!

Jag tänker ge min amygdala julledigt i år, kommer du?

När vi andas ut på riktigt är det en signal till hjärnan att faran är över. *Amygdala registrerar det och slår ner på aktiviteten. Äntligen lite lugn och vila.

Många ser fram emot stundande julledighet. Men frågan är – hur ”ledigt” tas det? Får till exempel amygdala lite ledigt? Den har jobbat hårt hos många stora delar av året, den förtjänar lite julledigt.

 *Amygdala (mandelkärnan) är två mandelformade delar av hjärnan, ett knippe nervtrådar i hjärnans limbiska system, mer känd av många som reptilhjärnan. Amygdala är starkt involverad i att reglera vårt stämningsläge och är mycket aktiv vid stress. Så den som har upplevt mycket stress under året kan vara ganska säker på att amygdala har jobbat hårt och behöver få ledigt.

Så tänk efter, går du från prestationsstress på jobbet till prestationsstress i julfirandet? Tänker du mycket på alla ”måsten”? Känner du dig pressad av allt du ska hinna med före och under julen?

Ge din amygdala ett brejk! Du kan börja här och nu!

Stanna upp, släpp allt vad du har för händer, ta ett djupt andetag, håll några sekunder och andas ut. Verkligen andas ut, hela vägen ut.

Under stress andas vi ytligt och sällan hela vägen ut. Det kan leda till att diafragman är otränad och därför kan det kännas lite ovant och till och med obekvämt att andas djupt och andas ut på riktigt. Gör detta några gånger varje dag, men bara några andetag åt gången, annars riskerar du att bli yr och känna dig svimfärdig.

När vi andas ut på riktigt är det en signal till hjärnan att faran är över. Amygdala registrerar det och slår ner på aktiviteten. Äntligen lite lugn och vila! När så andningen sjunkit ner lite i kroppen minskar hjärtverksamheten och pulsen så att produktionen av lugn- och ro hormoner börjar spridas i kroppen tillsammans med hormoner som styr vårt välbefinnande. Ganska enkelt egentligen.

Men det gäller att prova mer än en gång. Amygdala är gammal, rutinerad och ruskigt snabb. Den sätter igång på bråkdelar av sekunder. Är man ovan att stanna upp och andas ut kan det till och med kännas obehagligt fast det är så välgörande. Mönster och vanor sitter starkt, det krävs en hel del träning och övning för att bryta dem. Stressmönster är inget undantag.

Det finns en stor risk att dina tankar kommer att tala om att du inte har tid med sådana här små stopp och att det ändå inte har någon verkan för du blir bara mer stressad. Lägg märke till att det är en tanke. Det är inte nödvändigtvis sanningen. Tankarna utgår från de känslor vi hyser och när amygdala är aktiv, handlar inte tankarna om att ta det lugnt. Vi är programmerade så, vi ska inte ta det lugnt när det är fara å färde och stress är ett neurolgiskt svar på något som uppfattats som ett hot. Kanske hotet att inte hinna med allt till jul; inte ha hemkokt skinka, finaste paketen och strålande rena fönster.

Vi har allt för lätt att ta alla tankar för sanningar. En oförmåga som blir som en bugg i hjärnan. Dålig programmering helt enkelt.

Det är en finkänslig uppgift att noggrant granska sina tankar. Att bli varse och inse att tanken ”jag måste hinna putsa fönstren” inte är sann. Måste? Vad händer om fönstren inte är nyputsade? Kostar det någon livet? Knappast! Får du stå där med skammen när moster eller farbror kommenterar hur mycket vindarna smutsat ner just dina fönster?

Notera dina tankar. Är skammen verklig eller ytterligare ett resultat av tankar? Kan moster och Sven få stå där med sina tankar själva kanske? Smutsiga fönster är helt ok, inget att skämmas över.

Prova att byta ut ”skamtankarna” med tankar om att du gjort ett klokt val som sparat på din energi till förmån för dig och alla som du firar jul med, inklusive moster och farbror. Förbered ett vänligt men bestämt, kanske rent av ett humoristiskt svar. Säg det högt till dig själv flera gånger innan det skarpa läget. Soldater tränar för krig, lägg upp din träning för det inre krig som du behöver utkämpa för att ta kommandot. Inte över dina tankar, de kommer nog att komma hur mycket du än övar, utan över hur du agerar på dina tankar.

Inte helt lätt. Men väldigt mycket värt. En julnöt att tänka och öva på.

Vi får hem hela släkten på julafton vilket jag verkligen ser fram emot och vet ni vad, jag är redo att ta emot dem alla med ett stort skönt lugn inombords. Vi hjälps alla åt, med alltsammans, för att när vi ses kunna fokusera på att umgås, skratta och kanske knäcka en och annan nöt ;-).

Ge dig själv en lugn, skön och harmonisk jul!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar