I helgen när vi for iväg till svärföräldrarna i Uddevalla så passade jag och Jörgen på att boka in ett par timmar med instruktör på Bohusläns klätterklubb.
Riktigt kul och utmanande. Vi klättrade uppför deras 11 meter höga vägg i allt svårare led, testade klättra i sidled och på deras boulderingvägg. Vi var rätt möra efter två timmar då vi hela tiden växlade, så vilan blev inte särskilt lång.
Jag har provat att klättra både inomhus och utomhus men det var enormt många år sedan och för Jörgen var det premiär.
Klättring är en sport som kan bedrivas såväl inomhus som utomhus och brukar vanligen uppdelas i:
- Sportklättring utövas på klippor med förplacerade säkringar. Ofta finns färdiga förankringspunkter från vilka man kan fira ner till marken igen. Den andra stora skillnaden mellan sport- och tradklättring är att mellansäkringarna vid sportklättring är förplacerade, oftast lim- eller expanderbultar som placerats i hål borrade i klippan.
- Bouldering är en gren av klättringssporten. Boulder/klippblock. Bouldering sker således oftast på klippblock och med en landningsmadrass på marken som skydd vid fall. Klättringen består ofta av relativt få rörelser och den kan vara mer teknisk och atletisk än annan klättring. Klättraren väljer en väg upp över blocket, och denna väg kallas inom bouldering för ett problem. Då klippblocken oftast inte är mer än några meter höga (max 6 meter), bygger bouldering mer på styrka och teknik än uthållighet - något som delvis skiljer den från övrig klättring. Till skillnad från annan klättring kräver bouldering dessutom betydligt mindre utrustning; ett par klätterskor, en påse med krita, en landningsmadrrass, samt en borste att rengöra greppen med.
Sporten har vuxit snabbt i Sverige och runt om i världen.
- Traditionell klättring/tradklättring, är ett en aning löst bergrepp inom klättersporten. Oftast menar man den typ av klättring där klättrarna placerar säkringar själva, där det inte finns bultar, och är således en motsats till sportklättring. Tradklättring skadar inte klippan och kräver inga permanenta säkringar; klättrarna lämnar klippan precis som de fann den.
- Alpin klättring är samlingsnamn för all klättring som sker i alpin miljö. Alpin klättring karaktäriseras av blandad klättring på klippa, is och snö. Växlande väder och andra yttre faktorer bidrar till klättringens svårighetsgrad minst lika mycket som de vanliga faktorerna som hur brant det är och tillgången på grepp och steg. Sveriges största och viktigaste område för alpin klättring är Kebnekaise och här finns många långa och fina alpina klätterturer. Här finns även stora glaciärer och ett vackert alpint landskap.
Mer specifikt kan klättringen indelas dels efter det underlag man klättrar på, storleken på det man klättrar på och efter hur utrustningen används. På detta vis kan man efter underlag särskilja mellan inomhusklättring, klippklättring, isklättring och snöklättring, samt så kallad mixad klättring, som är en blandning av klippa, is och snö.
Nästa gång tar vi med barnen så de får testa också.
Riktigt kul och utmanande. Vi klättrade uppför deras 11 meter höga vägg i allt svårare led, testade klättra i sidled och på deras boulderingvägg. Vi var rätt möra efter två timmar då vi hela tiden växlade, så vilan blev inte särskilt lång.
Jag har provat att klättra både inomhus och utomhus men det var enormt många år sedan och för Jörgen var det premiär.
Klättring är en sport som kan bedrivas såväl inomhus som utomhus och brukar vanligen uppdelas i:
- Sportklättring utövas på klippor med förplacerade säkringar. Ofta finns färdiga förankringspunkter från vilka man kan fira ner till marken igen. Den andra stora skillnaden mellan sport- och tradklättring är att mellansäkringarna vid sportklättring är förplacerade, oftast lim- eller expanderbultar som placerats i hål borrade i klippan.
- Bouldering är en gren av klättringssporten. Boulder/klippblock. Bouldering sker således oftast på klippblock och med en landningsmadrass på marken som skydd vid fall. Klättringen består ofta av relativt få rörelser och den kan vara mer teknisk och atletisk än annan klättring. Klättraren väljer en väg upp över blocket, och denna väg kallas inom bouldering för ett problem. Då klippblocken oftast inte är mer än några meter höga (max 6 meter), bygger bouldering mer på styrka och teknik än uthållighet - något som delvis skiljer den från övrig klättring. Till skillnad från annan klättring kräver bouldering dessutom betydligt mindre utrustning; ett par klätterskor, en påse med krita, en landningsmadrrass, samt en borste att rengöra greppen med.
Sporten har vuxit snabbt i Sverige och runt om i världen.
- Traditionell klättring/tradklättring, är ett en aning löst bergrepp inom klättersporten. Oftast menar man den typ av klättring där klättrarna placerar säkringar själva, där det inte finns bultar, och är således en motsats till sportklättring. Tradklättring skadar inte klippan och kräver inga permanenta säkringar; klättrarna lämnar klippan precis som de fann den.
- Alpin klättring är samlingsnamn för all klättring som sker i alpin miljö. Alpin klättring karaktäriseras av blandad klättring på klippa, is och snö. Växlande väder och andra yttre faktorer bidrar till klättringens svårighetsgrad minst lika mycket som de vanliga faktorerna som hur brant det är och tillgången på grepp och steg. Sveriges största och viktigaste område för alpin klättring är Kebnekaise och här finns många långa och fina alpina klätterturer. Här finns även stora glaciärer och ett vackert alpint landskap.
Mer specifikt kan klättringen indelas dels efter det underlag man klättrar på, storleken på det man klättrar på och efter hur utrustningen används. På detta vis kan man efter underlag särskilja mellan inomhusklättring, klippklättring, isklättring och snöklättring, samt så kallad mixad klättring, som är en blandning av klippa, is och snö.
Nästa gång tar vi med barnen så de får testa också.