I går morse var det ”äntligen” dags att fara mot Sophiahemmet för min andra operation inom ramen av tre månader. Precis när min kropp åter börjat ta kraft efter den första felaktiga operationen, bortsett från attackerna som kommit över mig helt oväntat i form av magsmärtor och kräkningar. Dessa kunde komma över mig efter att jag arbetat sittande bakom skrivbordet en hel dag likväl som efter ett träningspass. Liggande läge var det som då gällde och bara att härda ut tills det slutligen avtog, vilket såklart tog på krafterna… Så har jag haft det alltför länge nu.
Bloggade tidigare om detta, men för er som missade det kan jag dra en lång historia kort.
Jag har haft en knöl vid ljumsken under en längre tid som efter
födelsen av Nova blev allt större och slutligen gav sig till känna genom allt
kraftigare magsmärtor och sedan också kräkningar.
Jag sökte hjälp på Nyköpings lasarett.
Den 7:e februari fick jag operationstid och min Jörgen tog ledigt från jobbet för att ta hand om Nova, jag bokade av alla mina kunder och andra projekt den dagen och dagarna därpå… för att sedan på dagen D sitta i väntrummet och just vänta…och en sköterska dyker slutligen upp och säger: - Tyvärr, läkaren är sjuk! DU får gå ner och fixa en ny tid.
Det började ju bra…
Efter mycket om och men fick jag en ny operationstid den 27:e februari där jag åter igen satt uppbokad med kunder dagen lång, och dessutom inte hade någon möjlighet att ge dessa kunder nya tider inom rimlig tid, liksom på tidigare operationsdag som uteblev…
Till saken hör nu att Nyköpings kirurgi gjorde en felbedömning, skar upp mig med ett stort snitt för ett ljumskbråck, som en vecka senare var åter…
Att det var en felbedömning anade jag, men onekligen inte akutpersonalen som tog emot mig när jag var upp akut en vecka efter operationen, då de sa att ”det är inte säkert att det är ett tillbakabildande, bara att avvakta”.
Ligger man med magsmärtor och kräks såsom jag gjorde, så är nog inte fallet sådant…
Några återbesök var aldrig på tal…
Jag säger som såhär, att efter detta skulle jag ALDRIG lägga mig på operationsbordet i Nyköping igen…
Jag sökte hjälp på Nyköpings lasarett.
Den 7:e februari fick jag operationstid och min Jörgen tog ledigt från jobbet för att ta hand om Nova, jag bokade av alla mina kunder och andra projekt den dagen och dagarna därpå… för att sedan på dagen D sitta i väntrummet och just vänta…och en sköterska dyker slutligen upp och säger: - Tyvärr, läkaren är sjuk! DU får gå ner och fixa en ny tid.
Det började ju bra…
Efter mycket om och men fick jag en ny operationstid den 27:e februari där jag åter igen satt uppbokad med kunder dagen lång, och dessutom inte hade någon möjlighet att ge dessa kunder nya tider inom rimlig tid, liksom på tidigare operationsdag som uteblev…
Till saken hör nu att Nyköpings kirurgi gjorde en felbedömning, skar upp mig med ett stort snitt för ett ljumskbråck, som en vecka senare var åter…
Att det var en felbedömning anade jag, men onekligen inte akutpersonalen som tog emot mig när jag var upp akut en vecka efter operationen, då de sa att ”det är inte säkert att det är ett tillbakabildande, bara att avvakta”.
Ligger man med magsmärtor och kräks såsom jag gjorde, så är nog inte fallet sådant…
Några återbesök var aldrig på tal…
Jag säger som såhär, att efter detta skulle jag ALDRIG lägga mig på operationsbordet i Nyköping igen…
Genom min privata sjukförsäkring fick jag en tid till en
specialist på Sophiahemmet där jag opererades igår… dock för ett
Femoralisbråck och inte något Ljumskbråck samt med titthålsoperation för att
det var det enda sättet att komma åt detta bråck.
Så mitt stora snitt, mitt stora ärr, är dessutom gjort helt i onödan. Sen bryr jag mig väl inte så mycket om just det, MEN tänker man i dessa banor blir man ju mörkrädd, eller hur!?
Att jag borde ha ersättning för förlorad inkomst blir rätt så obetydlig i det stora sammanhanget…
Så mitt stora snitt, mitt stora ärr, är dessutom gjort helt i onödan. Sen bryr jag mig väl inte så mycket om just det, MEN tänker man i dessa banor blir man ju mörkrädd, eller hur!?
Att jag borde ha ersättning för förlorad inkomst blir rätt så obetydlig i det stora sammanhanget…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar