Vid två års ålder stod han på skridskorna för första gången, och därifrån begav det sig >
Lite utslagna tänder får man såklart räkna med som framgångsrik hockeyspelare;) |
Liksom för mig, som brinner för mitt yrkesval så är det lätt att man bara "jobbar på" och inte ser hur enormt mycket tid man lägger ner, men sen när andra ting kommer in i ens liv, såsom våra prinsessor gjort så blir såklart den största prioriteringen dessa fantastiska underverk och allt annat kommer liksom på andra plats.
Vi har under våra nu fjorton år tillsammans gått igenom många tuffa perioder som satt vår relation på prov, men kärleken har alltid vunnit.
Det jag verkligen älskar med vårt förhållande är "vardagsharmonin" som allt som oftast finns där, trots spädbarnstider, "6-årskriser" och allt det där...ja, ni med barn vet;).
Hockeyn har styrt vårt liv en hel del och de senaste åren dessutom inneburit dubbla jobb för Jörgen, då han inte längre spelat på proffesionell nivå, men ändock tränat och spelat lika mycket.
Jag vet att Jörgen gärna spelat ytterligare några år, men beslutet att sluta känns moget, tryggt och väl övervägt. Det gör mig extra lycklig! När han häromdagen talade om för klubb och press att hans karriär var över så fylldes min kropp av ett sådant lugn. Kanske elakt, men uppriktigt!
Det har tagit rätt styggt på oss att få ihop allt, då vi som husägare, småbarnföräldrar, jag som egen företagare och båda starkt karriärsdrivna känt att tiden faktiskt inte räckt till.
Vår lilla lyckliga familj får nu "fria" helger att göra precis vad som faller oss in eller att "bara vara" tillsammans med varandra och med våra goa vänner, vilket känns så himla härligt och lyxigt!
- Jörgen, jag tror faktiskt vi övervinner det mesta du & jag:)!
Jag älskar dig nerifrån tårna hela vägen upp till rymden, som Nellie brukar säga:)
Du är inte bara en otroligt uppskattad och proffsig hockeyspelare utan en helt fantastisk far till våra barn och en alldeles alldeles underbar MAN, min man:)!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar